Text

                                  Min första dag på SFI

Innan jag började läsa på SFI fick jag beslut från skolan att jag kommer att börja studera svenska på SFI, Jag kom hit under sommaren så kunde jag inte börja den tiden, jag gjorde en ansökande på med hjälp från invandra service. Jag väntade för två månader för att för beslut eller svaret för att komma börja.

Den 28 augusti var den dag jag har väntade på, eftersom det var den dag som de har skrivit på papperet att jag kommer att börja studera svenska. Natten innan den dag gick jag på sängen tidigt så att jag kunde stega upp tidigt. Jag steg upp, duschat och åt frukost. Efter jag hade gjort allting gick jag, min bror och farfar till busstation för att vänta på bussen som vi skulle använda att komma till skolan. När vi har kommet fram på SFI tiden var fem över åtta. Jag kom in genom dörren och seden möt jag en lärare som heter Alexandra. Hon visade mig vilken rum ska jag gå till.

Jag gick inne i klassrummet och satt mig ner. Vi satt där för några minuter och vänta för dem andra innan läraren skulle börja introducera vad de heter och vad kommer vi att göra under den tiden som vi ska var i klass rummet. När läraren började prata kunde jag inte förstå ingenting, det kände för mig som ett konstigt språk. Dem andra i klassen kunde förstå lite svenska så läraren sa till de att introducera dem själva, vad de heter och var kommer dem ifrån, och jag bara satt där och försöka lyssna till vad de säger och hur de säger. När min tur kom jag kunde inte sa någonting och när lärare frågade mig, varför säger jag ingenting? jag svarade till henne på engelska och sagt att jag inte kan förstå vad som händer här och jag vet inte vad ska jag säga eller hur ska jag svara på svenska. Seden läraren sagt till mig jag måste säga efter dem, hur och vad de säger. Första orden som jag kunde den dag var ” jag heter Adrian och jag kommer från Namibia” dem här två meningen var lätta att komma ihåg de, men inte så lätte eftersom jag repeterade att säga de flera gånger.

På den dag gjorde vi inte så mycket det var bara att introducera vad vi heter, vars vi kommer ifrån och hur länge har vi varit i Sverige. Vi fick papperen från läraren med svenska meningen som vi måste gå och repetera hemma och träna hur man ska säga de. Vi slutade tidigt den dagen. När vi var hemma min farfar, min bror och Jag började diskutera om dagen och hur var det med språket, vi all sagt att de var jätte svårt vi kommer inte att lära os svenska snabbt.

  

Berättelser

            Den gång blev Daniel riktigt glad


Daniel är en 20 år gammal lång och smal kille som borde i Afrika i en liten byn med sin mamma, steg far och små syskon. Han kommer från Zambia men han borde i Botswana som en flykting. Livet var inte läte för Daniels familj och dem ville hitta en väg att göra livet lättare för. Daniel var en eleverna på gymnasium och var hanns sista år i skolan.

Daniel var i skolan när hanns mamma kom till honom och sa att FN vill att de ska komma till deras kontoren. När han hörde det han var nervös och började undra vad som här hände och varför FN vill att dem ska komma till dem? På väg från skolan till FN kontor, hanns mamma började berätta till honom och han kunde inte tror på vad hanns mamma berättat till honom,han tänket att hon bara skoja med honom. 

När de kom fram till FN kontor, de möt en vit kvinna som jobbar på FN. Hon hjälpt många människor att hitta bättre liv ute av Afrika. De gick inne i kontoren och hon började göra intervju på de. Hon frågade de hur länge har de bott där som flyktingar? De berättat allt till henne,hon skav allt på papperet. Sedan hon ringde till hennes chefen, när hon var klart hon sade till de att de kommer att hjälp de att hitta et land som de kommer att flyta till och hon sa att det blir Amerika som de kommer att flyta till. Daniel började gråta glädjetårar och han var jätte glad för att de kommer att flyta där ifrån till et bättre land.

OVES FÖRSTA MÖTE MED PARVANEH

Idag har vi återigen jobbat med att skriva en dialog och spela upp. Denna gången handlade det om Oves första möte med Parvaneh och hennes familj.

Vi gjord två grupper idag och spelat en teater om Oves första möte med Parvanehs familj. Vi var fyra i min grupp, Leila, Lydia, Thwe Thwe Oo och jag. 

Ove är en person som tycker att  bestämma hela tiden och han är en arg man. Han vill att människor ska göra rätt hela tiden. Han aldrig säger förlåt till människor eller ber om en ursäkta. Han kontrollerar allting värja dag. Parvaneh är en fru till Lufsen och hon är gravid.

Vi började med att skriva en dialog tillsamns med mina grupp kameraterna och det funkade bra för oss och det var lätt att samarbeta med varandra. 

Vi spelat en teater och jag spelat en role som Ove, i början det var inte läte som ser ut,eftersom man måste sa allt rätt, och jag had lite problem med uttal. Den andra gruppen gjorde bra job också, de spelat bra. Vi repeterade flera gånger och i slutet började det att blir bättre och lätt. 

Jag tycker att dagens övning var en bra sätt att lära sig språket och vi fick hjälp från lärare om hur man ska saga de orden. Det var bra för mig

Boken

                              EN MAN SOM HETER OVE

idag har vi kollat och diskuterat lite om en bok som vi kommer att läsa den termin. Bokens titel är "en man som heter Ove". Vi har försökt göra en beskrivningen av manen bara genom att titta bilden på boken. vi gjorde en beskrivningen om hur ser han ut och hur är han som en person.

Ove är en man som är cirka 60-65 år gammal. Han har kart grå hår, blå ögon, han är normalbygget. han har stor långt näsa, han är vältränad att hala i form. han är en snygg man. Han har kostym på sig.

Han är en känslig och en hjälpsam person han vill hjälpa människor hela tiden. Han är social och tycker om att träffa nya människor. Han bor i södra Sverige och han är ogift eller har kilt sig med sin fru. Han gillar hus djuren, han har en blåa bil. Han är händig, han kan fixa saker, typ laga bordet, bygga bastu. Han arbetar på banken.